December i musikken – i Sverige

Enhver ved, hvordan der ser ud i december i Sverige, nemlig som på Ilon Wiklands tegninger til Astrid Lindgrens ”Jul i Bulderby”: hvidt af sne over det hele, røde træhuse og glade børn med røde kinder. Det er da også nogenlunde det billede, man møder i Ulf Lundells ”Vinterland” (2000):
”Och nu är luften full av/ tusen tusen kristaller/ som glittrar i lyktorna/ när dom sakta faller/ på den knirrande knarrande vägen fram/ i ett vinterland/ i ett vinterland”.

Lutter lykke og idyl – og sådan kan Sverige bestemt godt tage sig ud, når vejret viser sig fra sin smukkeste side. Men det er værd at minde om, at samme Lundell-sang indeholder et øjebliksbillede af, hvordan der også kan se ud i Sverige i december – nemlig hvis man ikke er så heldig at opholde sig på landet, men derimod befinder sig i en by:
”Ut ur stan/ bort från slasket och sorgerna/ bort från tv och tidningar och terror/ och trängseln på torgerna”.
Der er to sider af december, afhængigt af hvor man befinder sig, og hvem man er.

Det er den samme ambivalens over for december, man møder i en anden af Lundells sange, nemlig ”Stockholm i december” (2019), hvor det bl.a. lyder således: ”Håll ut några dagar i Stockholm i december/ det är kallt och rått i Stockholm i december/ men när du har tagit dig igenom mörkret i november/ se hur hela stan glittrar av ljus, Stockholm i december”.

December er på den ene side rå og kold – men samtidig er det en måned, hvor der er lys overalt. Det er den sidste version, man møder i endnu en decembersang fra Lundell, ”Låt det snöa” (2000):
”Låt det snöa/ låt det bli jul igen/ låt det bli snötyngda granar/ vid en stockstuga i bergen igen/ Tänd dom där ljusen/ jag vill känna doften av stearin igen/ håll grytan kokande, måla världen varm/ med den röda färgen igen”.

Stockholm i december kan både være smuk og indbydende, men altså også rå og frastødende. Det sidste er tilfældet i Mauro Scoccos sang ”Grand Hotell” (2004):
”Det är jul i Stockholm/ det ser ut som panik/ bilar som tutar/ och barnaskrik/ (-) / Det är jul i Stockholm/ och sju grader kallt/ jag fäller upp kragen tätt runt min hals/ det är så mycket jag borda ha hunnit med/ men pengarna är slut och ideerna med”
(heldigvis udvikler alt sig dog til det bedste senere i Scoccos sang).

Men faktisk kan jul i Stockholm også være en ganske afslappet og behagelig oplevelse, som Bo Sundström synger om det på den helt nye vinterudgivelse fra Bo Kaspers Orkester, ”I denna mörka vintertid” (2021):
”Dom dansar runt en nyköpt liten gran/ och ser på TV tätt ihop med sina barn/ Jag har det ganska bra/ en afton jag vill ha/ en lugn decemberdag/ på Bjurholmsplan” (”En decemberdag på Bjurholmsplan”).

Det lyder jo ganske hyggeligt; børnene er rejst sydpå for at fejre jul under varmere himmelstrøg, så nu handler det bare om at slappe af i en sofa i lejligheden på Söder med et godt glas vin i hånden (det sidste var vist min egen tilføjelse).

En modsætningsfyldt tid
I Eldkvarns decembersang, ”Den långa färden” (1991) optræder der både julesange ved Stureplan og snevejr over byen, begge dele smukt akkompagneret af Eva Dahlgrens korsang – men sangteksten handler trods juleindslagene ikke så meget om jul som om gruppen Eldkvarns lange rejse:
”I vintermörkret hörs julsånger runt Stureplan/ ansikten i det blå ljuset/ alla hjärtan och miljoner/ bjällror och lyktor/ tamburiner/ kvinnor och barn/ ifrån taken blåser änglarna i hornen”.

Lars Winnerbäcks decembersang, den helt nye ”Decembernatt” (2021), viser en sangskriver, som er splittet mellem lede ved julens hektiske og forløjede kommercialisme og en (noget modstræbende) glæde over juletidens positive sider.
Det lyder sådan her:
”Decembernatt, jag kommer ta ett glas till/ och jag har inte sett nån sol sen ´85, sen kalla kriget/ har inte set några stjärnor över de tomma grändarna/ bara glada jävlar som gör hjärtan med händerna”.
Og så på den anden side: ”Sjung om värmet, sjung om ljuset/ sjung om ungarna i huset/ de som går sin första rond/ sjung om stjärnorna och änglarna”.

December er for mange mennesker en modsætningsfyldt tid, hvor det kan være svært at afstemme forventningerne med de faktiske forhold. Det kan da også være svært at få sammenhæng i det ofte noget triste og grå vejr i december og TV-stationernes nonstop-sendinger af amerikanske romantiske julekomedier med meterhøje snedriver overalt.

Men lad mig slutte denne lille artikel om musikken i december (i Sverige) med et julemusik-forslag, som nok i noget højere grad end de ovennævnte decembertitler kan få julehumøret frem hos lytteren.

I 2006 udsendte Uno Svenningsen og Irma Schultz Keller en hel jule-cd med nyskrevne julesange og med oversatte julesange af navne som Randy Newman, Joni Mitchell, m.fl. ”Sånger för december” er titlen på cd´en, som indledes med en rigtig feel-good-sang:
”När julen rullar över världen”: ”Snökristaller bildar mönster/ barnens näsor mot ett fönster/ alla gäster är här/ en känsla av förväntan stiger, sprider sig/ och fyller all atmosfär/ Är det nånting som jag glömt nu/ stannar i ett leende, det är som det är/ och allas känslor stiger upp/ mot ytan ännu en gång/ ja, julen är här igen”.
Så kan dansen om juletræet vist godt begynde.

Se også artiklen ”Christmas comes this time each year” for yderligere julestemning.